Författare Ämne: Kumla ny kategori  (läst 3117 gånger)

Susanne

  • Webbmaster
  • Administratör
  • Nykomling
  • *****
  • Antal inlägg: 202
Kumla ny kategori
« skrivet: 31 oktober 2007 kl. 19:33:35 »
Tidigare låg Kumla barnhem under Örebro, men nu får Kumla bli en egen kategori. Det fanns tydligen ett barnhem som hette Kumla kyrkby, eller om det låg där. Vet inte om det är samma som Kumla barnhem. Någon kanske vet?

hälsningar Susanne
Webbmastern

Pinatbarnhemsbarn

  • Nykomling
  • *
  • Antal inlägg: 3
Kumlahemmet drevs på 1960-talet av Örebro Landsting
« Svar #1 skrivet: 4 juni 2012 kl. 17:04:14 »
Kumlahemmet och Kumla barnhem är en och samma.Men på 1930-talet fanns det ett barnhem som hette Barnhemmet i Kumla.Det var en sk tuktstuga som barn kunde hamna på.Det var  innan man inrättade sk uppfostringsanstalter för vanartiga gossar och flickor.
Kumlahemmet  eller Kumla Barnhem däremot var ett barnhem för intensivbehandling av Barn med psykeriatriska diagnoser på 50 och i synnerhet på 60-talet.
Ofta fick "besvärliga och busiga barn" allehanda fantasifulla psykeriatriska diagnoser på 1960-talet och då kunde de hamna tex på Kumlahemmet.
All vägran ansågs som sjukligt trots,för ett barn att bli arg,passade sig inte.Det kallade man för ;Agressionsutbrott,affektioner och behandlade detta genom att trycka ner barnet i dess egen säng,tills han/hon "lungnat sig".Att sedan barn normalt ,av olika anledningar kunde bli arg,det förstod man inte.
Istället gav man ilska en överdriven psykeriatrisk beskrivning,fast den oftast ju hade någon anledning.

Fasthållningen i sängen var ju givetvis kränkande och barnet blev då argare och argare.Fasthållningen kunde hålla på i timtal.Att detta berodde på förnedringen att göra barnet hjälplöst genom fasthållning,fattade man inte. Det förekom också otrolig medicinering på Kumlahemmet. Det handlade om starka psykofarmaka och Neuroleptika och ibland prövade man till och med mediciner som vanligtvis används i svåra Epilepsifall,som Tegretol.
Det gav man till barn som inte hade epilepsi,vilket är anmärkningsvärt.
DSK behandlingen av barnen handlade egentligen bara om hård och disciplinär barnauppfostran kombinerat med en överdriven samtalsform,där barnet alltid skulle övertalas att göra som personalen ville.Kuvades inte barnet med ord,ansåg man det vara ett sjukt beteende.

Allt som vi idag ser som normalt beteende hos barn ,tolkades då med medicinska termer så att man idag kan tro att barnen på Kumlahemmet var fruktansvärt mentalsjuka.
Man ställde dessutom ofta sk preliminära diagnoser på anamnesen från 3dje part,vilket idag är förbjudet.
Barnens uppfattningar och upplevelser och historier ansågs som fantasier och fabuleringar så fort de inte överensstämde med 3dje part  dvs föräldrar,fosterföräldrar,lärare,läkare elle barnavådspersonal.
Detta gjorde ofta att övergrepp i olika former ,aldrig kom fram i utredningar eller i anamneser,därför att man utgick från 3dje part.(som dessutom kunde vara den som begått övergreppet).
Att sedan barnet kanske berättade om misshandel och sexuella övergrepp,tolkade man som att barnet fabulerade och inte visste vad om var sant eller osant.
 
Kumlahemmet drevs av Örebro Läns Landsting men också andra landsting kunde skicka patienter dit.
Vid undersökningar av vad för utbilningar de som arbetade där på 60-talet hade,har det visat sig att de flesta hade an undermålig utbildning om man ser det ifrån rent medicinsk och psykeriatrisk och psykologisk synvinkel.
Den personal,som skrev observationer och gjorde fasthållningar och gav mediciner(givetvis ordinerade av ngn läkare )på 1960-talet,på Kumlahemmet,skulle aldrig få arbeta med barn på det viset eller ens med den barnkategorin det handlade om,i dag.
Mitt ibland dessa ungar fanns också en liten kategori barn som bara fanns där för att vänta på att få nya fosterföräldrar.
Det var skilsmässobarn i regel.

Finns det pojkar och flickor som vistades på Kumlahemmet under 1960-talets slut,så vore det roligt att höra hur ni uppfattade denna instutition.